Rädslan om att göra abort och tankarna efteråt..

INNAN JAG BÖRJAR SÅ VILL JAG BARA PÅPEKA ATT NI SOM SKA KOMMENTERA NÅTT DUMT OM DETTA INLÄGG BEHÖVER INTE SKRIVA NÅTT ALLS.. JAG SKRIVER DETTA INLÄGG FÖR ATT JAG KÄNNER ATT JAG BEHÖVER SKRIVA AV MIG LITE..!

Japp det är precis vad jag tänkte skriva om vad jag gått/går igenom, men också min sambo som också har sina tankar runt det..
Men iaf i januari förra året, (2009) så gjorde jag abort, pga av jag hade varken tid eller ekonomi till ett barn till, jag har/hade inget jobb..Men sen var det också annat som spelade sin roll..så det var enbart inte bara för detta.. Vill inte sätta ett barn till världen och sen kanske inte kunna ta hand om det p.g.a ekonomiska skäl..

Trots att detta är 1,5år sen, så funderar man fortfarande på vad det var elr skulle blivit.. mår fortfarande lite dåligt, och jag ångrar samtidigt idag att jag gjorde abort, men det var mitt enda val just då.. Många kan då tycka att jag är löjlig som går och tänker på det fortfarande efter så lång tid, men det tycker inte jag. Inte om man älskar barn så mycket som jag gör.. Det var inte heller då planerat, jag o min sambo bodde inte ihop då, jag och min sambo bestämde oss för att skaffa fler barn när vi bodde ihop och min dotter blivit 3,5 till 4år, så att hon förstod mer vad som skulle ske och att hon kunde prata riktigt och göra sig förstådd.. Och det kan hon nu.. Så när jag får reda på att jag väntar smått, så kommer jag bli jätteglad..

Men tillbaka till aborten, jag gjorde aborten en måndag tror jag det var, allt gick som det skulle, sen dagen efter blödde jag ingenting alls.. jag tänkte, jaha ska det var så, men iaf sen tänkte jag inte mer på det.. Men sen på senare onsdagskvällen så blödde jag som fan rent ut sagt..blödde igenom allt jag hade.. blev körd till akuten, väl inne så skulle dom ta massa prover och skit, frustrerad blev jag..allt tog sån tiiid. Ont som fan hade jag och blödde..panikslagen var jag, men de brydde sig inte dom om alls, dom skulle ta sina prover på mig..
Sen när man satt där på båren så kände jag riktigt, att nej nu måste jag på toa igen.. när jag lyckats ta mig in på toa, svimfärdig var jag..skrev till min svärmor som stod orolig utanför o väntade att jag svimmar snart...jag började stamma, dededee snurrar och plötsligt blev allting svart, jag föll av toastolen och slog huvudet i dörren o tuppade av..minns att jag låg på golvet med byxorna halvt nerdragna.. När jag vaknade igen så stod min sambo sidan om och kalla på mig.. min svärmor stod längre bort med min dotter som inte skulle se vad som hände..

Dom fick lyfta upp mig på båren och full fart iväg till gynakuten, där en gynläkare undersökte mig.. och utbrast, oj oj oj det blir vidare till nersövning, vi måste skrapa dig nu med en gång..och sen drog dom iväg mig.. när jag sen var inne på operationsrummet..så kasade dom över mig på en annan brits, hela rummet var fullt av olika personal, jag var nästan helt väck, smärtan var ihärdig och blödde ...men väl över på den andra britsen så tvättade en undersköterska mig mellan benen för att få bort det mesta blodet, men de var inte lönt för det bara rann hela tiden.. Jag låg med båda armarna utsträckta, och då hör jag en läkare säga, godnatt sov gott, ses om stund..

Efter när dom skrapat mig så väckte dom mej från narkosen och jag blev körd till uppvaket.. Jag kommer också ihåg att just den dagen skulle vi på kalas, min mamma fyllde år. Låg på uppvaket några timmar, för att dom skulle se hur mitt blodtryck var..för jag hade förlorat 4 5 liter blod, så fick nytt blod under natten.. Jag hade tre olika dropp minns jag..blod, alvedon, vätskedropp..

Sen nån gång på eftermiddagen kom min sambo och svärmor och hämtade mig.. aning trött och dåsig var jag..
Det var den värsta mardrömmen jag har varit med om, och hemskt var det.. Jag ringde för några dagar sen, och fick prata med en av dom som skrapat mig, och jag ställde frågor till dom om varför jag blödde så himla mycket och om dom kunde se vad det skulle blivit.. Hon svarade att de inte var säkert dom hade min journal kvar, så hon gick o kolla och det hade dom.. hon frågade om jag verkligen ville veta det.. jag sa ja.. men hade det varit direkt efter op så hade jag inte velat.. Men när fick veta det, så kom det som en chock för mig om varför o vad det skulle blivit.. Grät en skvätt och då kändes det kan jag lova..

Svaret jag fick var att jag var för långt gången för att kunna göra medicinsk abort vilket dom ej sa då.. därför misslyckades den medicinska aborten.. Vad det skulle blivit får ni lista ut själva.. blir ledsen och bara nämna det.

//Tess
LiiNa
2010-08-10 @ 17:08:23

Vet hur tufft en abort tar på en...men att gå genom så mkt som du fick gör allt jobbigare. Det bleknar med tiden..men man kommer alltid undra <3

Erica
2010-08-11 @ 10:29:05
URL: http://surpricebox.com/scrapping

Nämen gumman de visste ja inte om !! Men man ångrar ju de... Det är ju hemskt sådant .. Det skulle tillvart i familjen och då gråter som värsta nigariafallet... Pussss <3<3

Anonym
2010-08-14 @ 23:08:00

Känner med dig, starkt att våga berätta om det. Bry dig inte om vad andra tycker, för de var inte där. kram

Svar till dig som skrivit anonymt..
2010-08-15 @ 11:50:59

Till dej som skrivit anonymt vill jag gärna att du skriver ditt namn när du kommenterar..så man vt vem som skrivit.. :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0